Växjö

Förra helgen blev en riktig agilityhelg! Vi tävlade i Växjö och huserade i Emmas familjs sommarstuga en bit därifrån. Massor med hundar och trevligt sällskap, ännu bättre blev det på lördagen då även Crissi dök upp. Såhär bra och lyxig borde varje tävlingshelg vara!

Tävlandet gick fint det också, Nys vann två agilityklasser och kom trea i en hoppklass och flyttade därmed upp sig till hoppklass två. Jag är så otroligt nöjd med hur Nys gick, hon lyssnade fint och tryckte på riktigt bra. Hennes balansbom med rc är inte riktigt färdig än, ändå satte hon två fina träffar i sina vinstlopp. Dag två fick hon starta hopptvåan och där gick hon lika fint men jag strulade bort mig och diskade oss. Det är fantastiskt roligt att köra Nys och jag hoppas att hon och jag kommer ha en härlig framtid tävlingskarriär framför oss!

Kat kändes tyvärr inte alls lika fin. Vi var inte riktigt på samma planet. Vet inte om det berodde på att det blev så stressigt mellan loppen och jag la mitt mesta fokus på Nys eller om det var något annat. När jag tittar på filmerna ser det mycket bättre ut än det kändes och när jag tänker efter gjorde hon en hel del riktigt bra grejer, hon satte till och med några slalom på första försöket. Hennes kf var fina och hon satte några riktigt bra och tighta svängar. Men känslan var inte riktigt där. Vi får helt enkelt jobba ihop oss mer och försöka få till det även på tävling, på träning finns oftast känslan och timingen där. Då är vi mer av ett team.

Film på Nys ena vinstlopp!

Bjuder även på hennes hopplopp från Söderåsen där vi diskat oss för att jag tog om när hon tjuvstartade. Men sen blev det ett felfritt lopp.

Slalomglädje

Kastar upp några slalombilder från rasträffen som får mig att le! Vet inte om det var jag eller Sarah som fotade Nys, men det spelar kanske mindre roll. Nys är glad och härlig i varje fall. Sist ut Hicka som är lika glad hon, på väg till nästa hinder. Älskade hundar som älskar agility, kan det bli bättre?! 

Idag har jag och hundarna tagit en barnvagnspromenad med Jennie och hennes bebis Ebba. Det gick riktigt fint! Fika blev det också där Nys pussade bebisfötter. Faktiskt en riktigt gullig unge den där Ebba!

I lördags tävlade vi agility, småflickorna och jag. Bäst för dagen var Emma och Siris debut som de gjorde med en strålande attityd och härlig fart och flyt. Är så himla stolt över de där två, tänk vilken utveckling! Ni kommer blir hur bra som helst Emma, även om det känns motigt ibland så är ni ett grymt team! Annars gjorde Nys två fina lopp. Och hon tog kf på balansen för första gången på tävling, wihooo på det! Tyvärr rev hon ett hinder så ingen pinne. Fick trösta oss med en rosett och ett tuggben för att vi knep femteplatsen i klassen. Vippen var det näst största wow:et i loppet, hon satte den så oerhört snyggt så att jag nästan tappade hakan och fick springa med den släpande i gräset! I hopp valde Nys tyvärr att tjuvstarta så jag satte om henne och diskade oss. Därefter satte hon dock en strålande fin nolla. Typiskt! Men bättre att ta tag i de där starterna nu än att dras med dem senare i karriären… =) Kat var stökig i hopp men fin i agilityklassen. Synd på tio fel vid slalom. Lilla Kakan.

Lördagskvällen var hundfri och 30-årsfest för Emil, en av mina allra bästa vänner. Jag fick äran att vara hans bordsdam på denna otroligt trevliga tillställning och jag hade en fantastiskt fin kväll! Trevligt med lite ohundigt för en gång skull… =)

 

Alltid på G, Berger de Pyrénées…

Eller hur var det nu den där gamla slogan löd!? Mycket berger har det i varje fall varit. Igår hade vi bergerträff i Skåne med en fin promenad på Söderåsen och korvgrillning hos Bodil med Quizz efteråt. Fyra Fly/Azur-valpar dök upp och det där är minsann rakt igenom en trevlig kull! Härliga och fina allihop!

För ett par veckor sedan var det dags för den årliga rasträffen. Vårgårda var platsen där det hände och dit jag och Sarah med Combat begav oss. Det blev en helg i agilityns och bergerns tecken. På lördagen när utställningsfolket ställde ut tränade Sarah, Birgitta och jag agility istället. Ett himla bra alternativ till vänstervarvande och vi hade en riktigt härlig dag tillsammans. På söndagen var det dags för klubbmästerskap och fler än någonsin (?) ställde upp. Ila och Nys tävlade i agility och gjorde det med den äran. Ila vann agilityloppet och Nys blev tvåa i hopploppet. Ila totalt tvåa i KMet. Detta trots att largehundarna också körde på 35 cm hinderhöjd. Detta ska tack och lov ändras till nästa år då det blir lite tokigt att de stora kan galoppera över hindren medan de små måste ta i för att hoppa precis som på vanliga tävlingar. Men ja, nästa år blir det iaf någon sorts höjdskillnad. Ila fick också fint diplom och rosett för att hon blev årets agilityberger 2012.

Det bästa med rasträffen är att man får träffa så härliga hundar och människor. Människor som man lärt känna bara för att de har världens bästa hundras och som man sen hållit kontakten med i alla år. Det är fint det! Och allt nytt rasfolk som dyker upp blir till trevliga nya bekantskaper. Fina hundar kan förstås spanas in och klappas på. Min favorit för året blev utan tvekan Darrack som är en av de trevligaste och mest stabila bergéer jag någonsin träffat. Gillar nog allt med honom, hans storlek, hans färg, hans kropp, hans sätt, ja, allt! Finfin hund! Så jag passade på att beställa en valp efter honom till 2016! =) 

Massor med foton finns på min facebook som ni kan hitta här:

http://www.facebook.com/media/set/?set=a.10151443311799786.1073741827.562589785&type=1&l=6ba9c51ca5

Om en härlig tävling i Sjöbo

Tre dagar i Sjöbo låter kanske inte särskilt spännande. Och kanske var jag inte superladdad heller med tanke på jobb natten till torsdagen då jag tävlade med Nys och Kat och sen sova några få timmar. Men vet ni vad? Jo, att tre dagar i Sjöbo kan vara riktigt fantastiskt superroliga och jättepepp! Minsann var det så! Det var härlig stämning, roliga och fartiga banor, trevligt sällskap, duktiga hundar, bra organisation, fint väder och kul festande på kvällarna. Ja, det var en riktigt härlig tävling helt enkelt.

Ila skötte sig över förväntan och det känns äntligen som att vi börjar hitta varandra på plan, vi jobbar mycket mer tillsammans nu än tidigare. Hennes bästa lopp var nog det förstahopploppet på fredagen, där gick hon så fantastiskt fint att jag bara njöt och sprang. Dock missade hon en kort tunnel för att jag sprang i sidled för att placera mig för nästa svårighet. Ila tog hindret istället och det blev en disk. Men allt det svåra satt och det loppet kändes som ett vinnarlopp!

Resultatmässigt var bästa loppet lördagens agilityklass där vi kom tvåa av ca 60ekipageoch tog vårt andra agilitycert. Det var riktigt fint att sätta det loppet och komma tvåa efter Hasse som just i det loppet kördes av Mia istället för av Jon.Näst bästa resultat var söndagens hoppklass där vi kom sexa. Kändes som att vi sprang i sirap på slutet, men är jättenöjd med nollan för det var en rättså svår bana med massor av runtom och krokar och  svårigheter.

Laget kom tvåa i två av hopploppen och vi plockade därmed två SMpinnar. Lag är lite extra roligt att köra för det är så mycket pepp i luften, så mycket påhejande och manspringer för allt vad man är värd. Dock var helgens lagbanor lite svårare än tidigare laglopp jag kört så här fanns lite mer att klura på. Fast kul ändå!

Ila och jag satte målet om att ta oss runt i mer än 50% av loppen under de tre dagarna. Av 12 lopp satte vi fyra nollor, två femfelare och en tiofelare. Fem lopp blev disk men av dem kändes i alla fall tre som riktigt bra lopp. Tre av diskarna kom första dagen, därefter blev det bara en disk om dagen. Så jag är supernöjd! Nöjd är jag också med att starternaäntligen börjar fungera. Jag har stoppat magen full med is och börjat andas lugnt i starten. Reser Ila sig går jag tillbaks och sätter om henne. Hon får inte starta om hon står upp utan nu är det sitta som gäller. Jag blir inte arg eller irriterad, går bara lugnt tillbaks och sätter om. På Rönnes inoff satte jag om henne typ sjutton gånger, i Oxelösund typ sjugånger och på denna tävlingen satte jag högst om henne två gånger. En gång reste hon sig för att direkt sätta sig själv igen, så där tänktehon alldeles rätt min duktiga lilla hund! Är så glad att detta börjar fungera för nu kan jag lämna henne längre och förbereda mig bättre för loppet utan att behöva hetsa iväg för att hon håller på att tjuva. Heja mig som börjat ta tag i detta och som håller mig lugn och heja Ila som köper det och får en bättre start i loppen. Så heja oss! Ja, heja oss som nu efter två tävlingar på nya kvalåret har två SMpinnar i hopp och två i agility och därmed är halvvägs till SM 2014. Känns ju nästan overkligt bra…

Valptitt och agilityspring

Titta vilka fina små bebisar jag varit och kikat på! Så söta att man blir valpsjuk i hela kroppen! Det bästa är att jag kan åka och kika på dem snart igen för de blir bara sötare och sötare. Om ni inte blir mätt på valpbilder här kan ni kika in hos Crissi som är den lyckliga uppfödaren. http://pippisvalpar.hemsida24.se/

 

Från valpmys till agilityspring. Jobbade natten och åkte direkt till Råådalen och deras tävling. Dags för lite klass ett. Väldigt trött och magont på det var väl inte bästa förutsättningarna men jag laddade på ändå. Nys först ut som satte ett bra lopp, där var väl några svängar som kunde varit bättre och ett bakombyte som kunde varit ett framförbyte. Men Nys gick finfint och känslan var på topp trots min kropps protester. Vi kom tvåa med pinne på det loppet. Slagna av en STOR jakt springer spaniel. Det märks faktiskt en väldig skillnad sedan de nya reglerna med medium upp till 45 infördes. Det går liksom snabbare för en hund som är 45 än för en hund som är 36. Sen kanske det är bra med lite fartpress i medium, vad vet jag…

Nys andra lopp var hennes debut i agilityklass. Hon är egentligen inte alls färdiga med sina running contacts. Men nu testade vi på hur de var på tävling iaf. Fick bästa uppladdningen på kurs hos Mia igår där Nys flera gånger satte balansen i en rasande fart med grymma kf, sådana där som man får gåshud av. Men det höll inte idag, hon sprang inte fullfart över balansen och hon tog ett skutt över kf. Det kommer ta lite tid för henne att vänja sig vid olika balansbommar. I övrigt ett bra lopp med fina kf på vipp och A. Så en femma fick vi med oss, tror vi kom sjua.

Kat, min lilla Kat, hon gick som en dröm idag! Så galet fin var hon! Jag värmde upp med att köra lite lydnad och sen låta henne ligga ner med huvudet vänt från banan och köra korta koncentrationsövningar som nostarget (”tryck” och ”håll”) och ”plats” (hakan i backen). När de välkomnade in oss på banan gick vi lugnt in och då taggade hon såklart direkt. Men så himla skönt att ha henne sådär lugn och fin innan start! Detta ledde också till att hon var mjuk i kroppen och huvudet i båda starterna, hon hoppade mjukt, lyssnade på min minsta vink och gick så oerhört fint! Dock kallade jag henne innanför ett hinder i agiltiyklassen -måste lära mig hur känslig hon är! Fina kf och det är jag glad för. I hopp kom hon rätt in i slalom men jag blev stillastående, då blev hon osäker och gick ur. Så synd! Sen rev hon sista hindret när hon fick syn på leksakslådan, haha. Men hon var underbar att köra!

Så jag är mycket nöjd med dagen! Nu är jag hemma och har sovit i tre timmar. Känner mig som överkörd av tåget, helt matt och sprängd i bitar, ont överallt. Men det kan det vara värt! Har jag sagt att det här med agility är roligt igen, riktigt roligt!? Känslan är på topp nu och jag hoppas att den håller i sig hela helgen!

Oxelösund

I helgen fick jag äntligen den där peppiga och härliga agilitykänslan som jag väntat på, den som lyst med sin frånvaro på nästan varenda tävling i vinter. I Oxelösund kändes tävlandet roligt igen, det var mestadels soligt och fint väder så att jag slapp frysa halvt ihjäl och de flesta banorna var roliga, fartiga och flytiga, vilket säkert bidrog till den härliga känslan. Sällskapet i form av Jon, Jenny, Malin och hennes son Adam på fyra månader (och våra åtta hundar) bidrog också till den trevliga stämningen. Vi bodde i ett jättegulligt torp och hade det riktigt bra. Såhär fint var det!

Lördagen bjöd på fyra lopp där Ila och jag tog oss runt i båda hopploppen men diskade oss i båda agilityloppen (dock med bra känsla och kf trots disk). Första hopploppet gick fint ända fram till slutet där jag inte hann med ett blindbyte. Det ledde till att jag istället fick göra tre bakombyten efter varandra, det bliv vingligt och vi tappade massor med fart. Dumt men strunt samma, vi tog oss igenom med en nolla och jag var så glad över att ha brutit disktrenden! Vi kom på åttonde plats och fick SMpinne på det där allra första loppet på nya kvalperioden. Vilken härlig start på ”nya” året! Andra hopploppet gick jättefint, Ila var superhärlig att köra. Men när jag skulle skicka henne på slalom fick hon någon knäpp och snurrade istället sjutton varv och verkade undra om jag menade att hon skulle gå slalom mellan mina ben eller vad i hela världen jag menadenär jag sa slalom. Nästan lite komiskt mitt i allt. Vi borde verkligen fått minst en eller två eller sju vägran på slalom men vi fick inte en enda. Dock fick vi en oerhört dålig tid, tror till och med att vi hade tidsfel. Inte var dag det händer! =)

Lördag kväll var vi alla trötta och hungriga och for till en grekisk restaurang i Nyköping för lite mat ihop med vårt gäng samt Carina och Jimmie Jongen och Jonas Erlandsson. Mycket trevligt och jag fick skrattkramp i magen. Det var kanske den skrattkrampen som höll i sig till dagen efter!? För på söndagen fick jag så otroligt ont i magen att jag knappt kunde stå på benen. Jag gick banan och kallsvettades och skakade i benen. Inte roligt.Dumt nog valde jag att starta Ila ändå, jag borde antingen flyttat fram oss eller låtit Jon köra henne. Menmen, det blev en klockren disk efter en raksträcka som avslutades med en svårighet, jag kunde ju knappt springa… Magontet gav med sig lite framåt dagen och i agilityklassen tänkte jag verkligen inte låta det påverka mig längre. Så jag sprang ändå och försökte fokusera till 100%. Och det gick, Ila var superfin med snygga kf. Dock tog hon en ny snurr innan slalom… Carina trodde att den där snurren plus vinglet kostade oss minst en sekund. Retligt… Menmen, vi kom ändå på en sjunde plats med SMpinne och det är jag väldigt nöjd med!

Två SMpinnar efter första helgens tävlande känns riktigt fint (och nollan med lite tidsfel känns också bra, vi tog ju oss runt)! Hoppas att vi kan hålla kvardenna känslan nu och att Ila och jag hittar fokuset tillsammans ännu mer, att vi vågar springa på och ge fullt ut och att vi får bort de där osäkerhetssnurrarna innan slalom. Agility är ju riktigt roligt ibland…

1 maj

Agilitytävlade idag på inoff på Rönne. Flera fina lopp men stolpe ut. Nys hopp 1-lopp kändes riktigt fint. Dumt nog drog jag henne lite för mycket vid sista tunneln så hon gick bredvid öppningen. Och istället för att nöja oss med en vägran råkade det bli fel tunnelhål efter missen. I öppen hopp tog jag också i för mycket och fick en vägran. Tog i för mycket var ett ”Nys” på fel ställe. Hon lyssnar. Det brukar inte Ila göra. Måste lära mig skilja på handlingen dem emellan. Sen låg patten efter slalom. Den drog så hon ville inte gör färdigt slalom utan springa direkt till platten. Tog om och om igen innan det blev rätt. Onödigt att ta färdigt tyckte Nys men kanske hon nu minns till en annan gång att det inte går snabbare utan långsammare att göra så. Annars jättefin känsla, många fina delar och snabb liten underbar hund. Kat gick jättefint i första loppet. Hjärnan påkopplad och gjorde lika många fina delar som Nys. Och hon hoppade riktigt bra, inga grodhopp där inte. Tappade dock in henne i fel tunnelhål. I agilityloppet var hon ur balans och alltför upptrissad. Skällde på mig när det blev fel vid slalom, hoppade och drog inte på hinder. Svårt när hon blir sådandär. Men lever på det fina hopploppet och att hon låg stilla i båda starterna. Ila fick startträna för hon vill inte längre sitta still och vänta, hemskt onödigt med stadga i alla avseenden i livet tror jag att hon tycker. Fick nog sätta om henne fem gånger i agilityloppet. Tyvärr satte jag henne för nära första hindret  sista gången och på fri rev hon därför det. Fick även en femma på Aet men perfekt kf på balans och vipp. Är det inte det ena är det det andra… Annars fint lopp. Hopploppet blev också startfokus och omsättningar. Kunde till slut lämna så långt som jag tänkt. Bra lopp men hamnade efter på slutet så hon satt som en smäck i fel tunnelhål tre hinder från slutet. Synd. Men är supernöjd med henne ändå. Hon var lättstyrd och fin, det var jag som hamnade efter. Jag taggade inte riktigt till idag. Men njöt av det fina vädret.

Ikväll tog Kat och jag en springtur på fem km. Det var länge sedan. Kat var överlycklig och skrek när sele och Baggen-bälte kom fram. Fint vid sjön och en bra tur blev det. Fast känner redan träningsvärken smyga sig på… Till slut fick alla fyra följa med på promenad vid sjön, Kat fick bada och vi njöt av lugnet och den fina kvällen. Bra dag på många sätt.