Kista

Årets första tävling var en långväga sådan. Bestämde mig bara ett par dagar innan, hade varit tveksam pga av den hala mattan som alla pratade om, att det var långt och dyrt. Men så bestämde jag mig för att åka ändå. Resan i sig var himla trevlig med boende på Victoria Tower (som syns på bilden) och ressällskap i form av Linda och Magnus. Ila och Nys var med och skötte sig IMG_6284fantastiskt bra! Systrarna åkte i samma bur i bilen och satt tillsammans inne på mässan utan minsta lilla gruff. Väldigt skönt att de kommer så väl överens nu! Husdjursmässan bjöd på spännande djur och mycket att titta på. Kaninhoppningen fascinerade oss, jag trodde då aldrig att de där pyttekaninerna kunde hoppa så högt! Färgglada och fina hinder hade de också, betydligt finare än våra agilityhinder!

Tävlandet på lördagen blev två disk. Ila klarade inte alls mattan och sprang allt vad hon kunde men kom liksom ingen vart. Det var en väldigt märklig och annorlunda känsla att köra henne på den där mattan! Vi klarade oss runt nästan hela hoppklassen men på tredje sista hindret halkade hon iväg en hel kilometer och då tog hon ju hindret från fel håll. I agilityklassen låg det en böjd tunnel under uppgången så att hundarna hade tre valmöjligheter och eftersom vi tränat dåligt på det föll vi i fällan ihop med typ 90% av startfältet. Det spelade liksom ingen roll att jag skrek ”balansen” tills jag var blå i huvudet när Ila bara såg tunneln… Resten av den banan satte hon däremot som en smäck, alla kf satt och hon fick lite bättre grepp på mattan, eller använde sig av en lite smartare teknik när hon sprang. Vi träffade Ann-Sofie med Pascal och Kaos som vi satt och mös med en stund. Ila tyckte att Kaos var en riktigt snygging och började göra lekinviter och ville leka och busa. Alltid trevligt när hon visar den sidan! Våra fyra bergéer gjorde finfin reklam för rasen, vi fick frågor som ”är de alltid såhär trevliga, jag har hört att de inte brukar vara det?” Dessa fyra ville helst bli klappade på hela tiden och kröp upp i knät på alla som kom på klappavstånd, så himla härligt! IMG_6271

 

 

 

 

På söndagen precis innan vår start, när jag gått bana och kände att agilityklassen var himla enkel och den borde vi ju sätta. Ja, då skulle vi gå ner för gallertrappan för att rasta och värma upp när Ila får den tunga metalldörren rakt på tassen. De hade tejpat fast en matta på trappan för hundarna att gå på men den var så smal att man fick stå kvar uppe vid dörren och vänta om där var någon annan hund på väg upp, så där stod vi och väntade när någon öppnade dörren och Ila klämdes. Hon skrek och släppte analsäckarna och det började blöda en hel del, de har ju så mycket blodkärl i tassarna… Jag lyfte upp henne och sprang in med huvudet fullt av tankar på hur skadad hon egentligen var. Viftade till mig Ullis, min gamla kursare som jobbar som djursjukvårdare i Sthlm och så hängde Ulla också på för hon hade sett vad som hänt. De två hjälpte mig att tvätta rent och undersöka hur illa det tagit. Som tur i oturen var så blev det bara ett sår och två klämda tår. Det kunde ju gått mycket värre… Hon var halt och skakig och jag var ledsen och skakig men det hade slutat blöda och Ila taggade såklart ändå till på att köra och slutade halta. Så vi startade vår klass men det kändes att hon hade ont och jag var helt förvirrad så när hon sprang utanför typ tredje hindret avbröt och bar jag av henne, belönade och sen ville hon bara in i buren. Hon krafsade på buren och ville in och sen ville hon inte gå ur den på hela dagen även om jag öppnade och frågade om hon ville gå med ut och kissa. Så hon fick mer och mer ont och kändes väldigt eländig. Strök oss från hopploppet och det var den tävlingshelgen det. Men vi hade iaf väldigt trevligt med alla vi träffade på mässan så det var en bra helg ändå. Väldigt tråkigt att Ila skulle skada sig just när vi åkt så långt bara eller ja, det är alltid förfärligt hemskt när de skadar sig men ännu jobbigare när man är långt hemifrån och har laddat så mycket… Såret läker tack och lov bra, det ser rent och fint ut nu. Hon får vila denna vecka ut så får vi se om hon kan köras igång så smått nästa vecka! Då ska vi träna böjd tunnel under balansen tills hon kan skilja på dem i sömnen!😉

IMG_6291

Att ha Nys med på tävlingar är alltid lika spännande för hon charmar alla i sin närhet! Hon går fram till folk och tigger godis, bjuder på ett trick eller vill bli klappad. När hon satt och kikade på agilityn satte hon sig som en surikat för att se bättre vilket fick folk att aaaha och oooha och tycka att hon var helt fantastiskt gullig. Sen gick det upp för några att Nys var Nyx och att de minsann tittat på henne när hon låg på nätet men backat för att det stod att hon var reserverad. ”Men hon är ju inte alls reserverad” och ”jag har aldrig träffat en såhär trevlig berger” och ”är hon fortfarande till salu?” fick jag höra ett par gånger. Attans vad glad jag är att jag vågade åka ner och hämta hem henne och att hon nu är min! För nej, hon är inte särskilt reserverad och ja, hon är fantastiskt trevlig och charmig och NEJ, hon är INTE till salu längre! =) Underbara Nys!

 

 

One thought on “Kista

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s