Mycket….

Det är tungt nu, tungt med det mesta och det märks i hundträningen. Ja, i tävlandet också. Det har varit en mörk vinter som liksom sugit musten ur mig. Kvar just nu är mest den där känslan av att vara disktrasan som luktar lite unket och är sådär sladdrig och fadd i färgen. Det har hänt lite för uppslitande och omvälvande saker denna vintern som nog tagit hårdare än jag först trodde. Nu lite i efterhand äter tankarna på allt det där upp tankarna på allt det som är bra. Tänker att det kanske ordnar sig av sig själv nu när solen visar sig lite mer och snötäcket krymper. Och om jag någon dag bara får vila. Känns som att jag far från det ena till det andra utan minsta rast och ro. Allt det som jag vill göra men som jag nu egentligen känner blir för mycket och då blir det ändå bara halvdant och energilöst, slarvigt och oengagerat gjort. Borde väl börja säga nej tack till saker… Är inte särskilt bra på det. Och så vill jag gärna tävla men känner att allt körande och de långa dagarna ibland nästan tar mer än vad de ger. Kommer därför bara åka på en tävling i april och det är Eslöv på lördag där Nys och Kat ska få springa. Sen får det vara. Ila får tävlingsvila till första helgen i maj. Därefter lär det rulla på men då hoppas jag att jag lämnat disktrase-känslan och disktraseångesten bakom mig för en mer peppig vårkänsla. Det måste vara så. Annars blir jag mer trött på mig själv än vanligt.

Stannade faktiskt hemma från tävlandet i fredags. Väldigt moget beslut eftersom jag var helt slut efter jobb och kurs och påskfirande. Föll dock för Emils övertalning och kastade mig ur sängen 8.30 för att sitta i hans bil 9.00 på väg mot Båstad och loppis. Fyndade fint bord, bricka, vas och sångbok. Gjorde också Bjäre runt i bil och passerade Märta Måås mattor två gånger för att Emils pojkvän påskpyntat så fint i fönstren. Får titta närmre på finmattorna en annan dag… Armbågade sen oss in bland de påskfirande familjerna med finklädd farmor, mormor, faster, moster och en hög ungar på Hovs Hallar där vi kastade oss över det enda obokade bordet och högg in på påskbuffén med fin havsutsikt. Precis vad jag behövde i form av att ladda energi och få skratta ut en stund. Dock inte alldeles rätt uppladdning för Ila med lång ensamtid och ännu en tråkig dag innan tävlande.

Därför blev tävlandet därefter. Ila var laddad till tårna och satt inte still i en enda start, vilket gjorde mig så himla stressad att jag gång på gång släppte iväg henne utan att ha någon plan så vi diskade oss i starterna. Fick ändå till fina delar i alla loppen och alla kf satt äntligen. Däremot var slalomingångar tydligen ett problem. Jag vet minsann inte varför. De brukar vara hennes starka sida. Jag kände mig tyvärr ganska ofokuserad och slapp och disktrasig och när man känner sig så är det inte lätt att handla ett fullblod med jetbränsle i ådrorna. En vacker dag i framtiden planerar jag att shapa till mig och göra min fantastiska lilla hund rättvisa. Tills dess får vi fortsätta diska oss och springa ändå. En av domarna kom fram och beklagade att det blev tokigt i starten för han tyckte att det gick så fint sen och att min hund var väldigt häftig. Det kom fram ytterligare två, för mig ganska okända människor (som är väldigt duktiga), och berömde Ilas fart och tryck. Sådant är underbart att höra och det tar vi med oss som väldigt positivt från helgen. Känslan i loppen var också ganska så god och utifrån de förutsättningarna vi hade är jag ändå rättså så nöjd med oss båda två. Jag vet att jag måste bli bättre men ja, jag tar det en annan tävling. Nu ska jag först fokusera på att ta mig upp några snäpp och samla på mig lite energi.

Söndagen var trevligare än lördagen i det avseendet att jag hade Emma och Siri med mig som sällskap och hejaklack. Det var fint. Siri såg och lärde för snart är det hennes tur att bli en riktig hinderhoppar-hund! Efter tävlingens slut stuvade vi in Zeljko, en av domarna, hans packning, mina hundar, Emma och all vår packning i bilen (finns det hjärterum….) och for mot Somollis och Lottie. Där fotades det helsyskon och halvsyskon till Kat och hon fick även en tur hos fåren. Kat och hennes kullsyskon är så oerhört fina hundar! Både till sättet och till utseendet med sin färg och teckning. Det var riktigt roligt att träffa alla och att få prata agilitynördigt med Zeljko! En fin påsk som avslutades med en jobbnatt. Massor med jobb denna veckan och nästa när det egentligen är lediga veckan har jag lovat att ta två extrapass. Känns inte så genomtänkt med tanke på hur jag mår. Men bara att bita ihop antar jag.

IMG_8467 IMG_8476De trefärgade är helsyskon, de svartvita är också helsyskon och alla har samma mamma!

 

6 thoughts on “Mycket….

    • Andas ja, det är bra har jag hört! Försöker allt vad jag kan! Bli inte orolig, det vänder säkert snart det här…
      Och Eslöv ska bli super, förutom att jag kommer vara toktrött… Men vi ska minsann peppa varann! =)

    • Tack snälla du, jag ska försöka… Men det blir massor med jobb denna månaden, kan inte säga nej nu när jag redan sagt ja. Ska försöka vila sen i maj eller juni. Och försöka att säga nej till en del annat. Kan hända att energin kommer med våren om jag har tur! Det skulle sitta fint!
      Kramar tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s